piss-kvart

Ni vet väl hur alla gnäller om att man måste växa upp när man får barn och ja det har jag väl gjort till en viss del. Inte fullt ut eftersom jag alltid kommer ha en aning procent i mig som är lite helt mongo och udda, men det är liksom så jag fungerar. Jag är barnslig av mig och jag kan fnissa ihjäl mig när jag pratar om sex, japp men jag kan också vara döds allvarligt när det gäller och det vet borde en och annan person här i livet!

Men sen jag fick Loke har jag lärt mig en hel del grejer, stora som små. Även de där fjantiga sakerna som inte ens värdiga att dra upp men som ändå gör en ändring i livet.. Tex; plockar ordningen efter sig eller det där simpla att man måste ha en telefon med batteri.. Men även större saker som att jag inte längre ingår i kategorin som går ut och dricker på lördagarna eller som ligger och sover varje jäkla helg tills klockan minst är 15 på eftermiddagen. Jag har fått välja bort vissa delar av mitt liv, det har varit en stor press på det hela. Men lycka man får av sitt barn får en alltid på bättre tankar.

Men något som har hållt mig vaken på natten och fått mig att grubbla är Lokes pappa. Ska Loke få växa upp utan honom och känna sig övergiven? På sista tiden har jag satt mig på värren och sagt nej du är inte välkommen. Mesta dels för att jag vill inte att Loke ska fästa sig vid honom och sen ska det ta yttligare 2 månader för honom att palla sig i hit. Det fungerar inte så enligt mig, sist tog det 3 månader för honom att palla sig i hit trots att vi bara bor 10 mil ifrån varandra och det tar honom en piss-kvart att komma hit. Så undrar flera säkert, ja men varför åker inte du då? Jo det ska jag förklara, för att han  bor i skogen och man måste ha bil för det första. Sen så kommer jag inte överrens med Lokes farmor och jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sätta min fot hos henne igen. Dessutom va det inte jag som sa till Lokes pappa att han förstörde hela mitt liv, utan det va hans mamma och han som sa det till mig.. Så utan farmor kommer nog Loke för lära sig att leva utan iallafall så länge han är liten och jag får säga mitt ord först..
Det kommer ingenting positivt ur den här texten mera, så jag lägger bara ner nu! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback