slits
Jag hatar det här, när känslorna drar mig till vansinne. När jag inte längre vet vilket håll jag vill gå.. Där jag själv inte kan bestämma något. Vad gör man då? Sätter sig ner och gråter tills man kommer på en lösningen eller säger upp kontakten med båda och säger både det ena och andra fula ordet som kan dyka upp i munnen på en.. Ja jo det är så jag jobbar, drogar musik, gråter och berättar hur mycket jag hatar personen. När jag egentligen vill bara ha personen brevid mig..
Jag avskyr att slitas mellan två världar och jag hatar att ha för många känslor! Vem väljer man? Vem bör man satsa på?! Han som är den perfekta "pappan" och verkligen är den där som är för snäll för att vara dum eller väljer man han som är så korkad att klockorna stannar och man bara vill sparka lite vett i honom, men när han väl anstränger sig så är han nog världen charmigaste och som får en att vara sådär löjligt trygg i hans famn! Ja vem väljer man? Vem låter man sitt hjärta gå till, åh att slitas mellan två världar är ett helvete.
Jag vill inte välja, jag vill inte förstöra det lilla vi har skapat på så kort tid. Åh jag vill inte, jag vill inte veta av såna här känslor! Jag avskyr sånt här, kan man inte bara stänga av? För det vill jag och jag vill bara försvinna för en stund, bestämma mig och låta alla känslor bara rinna ut i sanden.
Vilken väg ska jag gå? När ska jag släppa taget låta mitt hjärta säga sitt? Nja kanske aldrig.
Jag biter ihop och går vidare, låsas som ingenting. Låsas som allting är som det brukar, där jag spelar superwoman och aldrig blir sårad. Ja superwoman utan känslor, ja hej ni har hittat henne!
Kommentarer
Trackback