18 år & Mamma till Loke♥

Alla längtar som sjutton efter sommaren, alla vill att tiden ska gå fortare. Så vi alla kan kasta skolböckerna åt sidan och njuta av sommaren och solen. Jag längtar precis som alla andra, men jag längtar nog mer efter min son. Det är bara 99 dagar kvar, snart bara 98 dagar kvar och jag räknar ner som bara den. Jag håller min nedräkning hårt, visst kanske går fortare om jag slappnar av och bara låter dagarna flyta på. Men jag gillar att ha koll, jag har snart en veckas påsklov och jag hatar att vara hemma och ledig, då går tiden så mycket saktare och det tar lååååång tid innan veckan är slut. Jag har mina milstoplar att följa och jag gör det stenhårt, jag väntar på den förbaskade påsken och vill att den ska vara över fort som f*n om jag ska vara ärlig. Veckan efter påsken går jag in i vecka 30, förstå då är det bara 10 veckor kvar! Jag vet att jag just nu bara babblar på som sjutton om inget vettigt och inget nödvändigt, jag är så himla nervös och spänd för att lillen ska komma, men ändå så längtar jag ihjäl mig :).

Jag prata med några olika tjejer, vissa ska ha innan mig eller efter mig och vissa ska ha i augusti/september! Åh jag förstår hur de längtar, tills det är bara några dagar kvar. Alla längtar till att de ska få träffa sin värde fulla skatt, blir ni förvirrade?!

För jag förstår er i såna fall, jag blir förvirrad av mig själv till och med. Men det känns ändå konstigt, har sitter jag och längtar efter att gå igenom förlossningen som innehåller smärta och mycket mera, åh jag längtar efter den smärtan för jag vet att det kommer något fint utav den!

Nä nu har jag skapat en gnälltråd på familjeliv.se, så nu slipper ni höra på mitt gnäll om dagarna! Men jag långtar efter min son bara så ni vet :)