piss-kvart
Ni vet väl hur alla gnäller om att man måste växa upp när man får barn och ja det har jag väl gjort till en viss del. Inte fullt ut eftersom jag alltid kommer ha en aning procent i mig som är lite helt mongo och udda, men det är liksom så jag fungerar. Jag är barnslig av mig och jag kan fnissa ihjäl mig när jag pratar om sex, japp men jag kan också vara döds allvarligt när det gäller och det vet borde en och annan person här i livet!
Men sen jag fick Loke har jag lärt mig en hel del grejer, stora som små. Även de där fjantiga sakerna som inte ens värdiga att dra upp men som ändå gör en ändring i livet.. Tex; plockar ordningen efter sig eller det där simpla att man måste ha en telefon med batteri.. Men även större saker som att jag inte längre ingår i kategorin som går ut och dricker på lördagarna eller som ligger och sover varje jäkla helg tills klockan minst är 15 på eftermiddagen. Jag har fått välja bort vissa delar av mitt liv, det har varit en stor press på det hela. Men lycka man får av sitt barn får en alltid på bättre tankar.
Men något som har hållt mig vaken på natten och fått mig att grubbla är Lokes pappa. Ska Loke få växa upp utan honom och känna sig övergiven? På sista tiden har jag satt mig på värren och sagt nej du är inte välkommen. Mesta dels för att jag vill inte att Loke ska fästa sig vid honom och sen ska det ta yttligare 2 månader för honom att palla sig i hit. Det fungerar inte så enligt mig, sist tog det 3 månader för honom att palla sig i hit trots att vi bara bor 10 mil ifrån varandra och det tar honom en piss-kvart att komma hit. Så undrar flera säkert, ja men varför åker inte du då? Jo det ska jag förklara, för att han bor i skogen och man måste ha bil för det första. Sen så kommer jag inte överrens med Lokes farmor och jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sätta min fot hos henne igen. Dessutom va det inte jag som sa till Lokes pappa att han förstörde hela mitt liv, utan det va hans mamma och han som sa det till mig.. Så utan farmor kommer nog Loke för lära sig att leva utan iallafall så länge han är liten och jag får säga mitt ord först..
Det kommer ingenting positivt ur den här texten mera, så jag lägger bara ner nu! :)
slits
Jag hatar det här, när känslorna drar mig till vansinne. När jag inte längre vet vilket håll jag vill gå.. Där jag själv inte kan bestämma något. Vad gör man då? Sätter sig ner och gråter tills man kommer på en lösningen eller säger upp kontakten med båda och säger både det ena och andra fula ordet som kan dyka upp i munnen på en.. Ja jo det är så jag jobbar, drogar musik, gråter och berättar hur mycket jag hatar personen. När jag egentligen vill bara ha personen brevid mig..
Jag avskyr att slitas mellan två världar och jag hatar att ha för många känslor! Vem väljer man? Vem bör man satsa på?! Han som är den perfekta "pappan" och verkligen är den där som är för snäll för att vara dum eller väljer man han som är så korkad att klockorna stannar och man bara vill sparka lite vett i honom, men när han väl anstränger sig så är han nog världen charmigaste och som får en att vara sådär löjligt trygg i hans famn! Ja vem väljer man? Vem låter man sitt hjärta gå till, åh att slitas mellan två världar är ett helvete.
Jag vill inte välja, jag vill inte förstöra det lilla vi har skapat på så kort tid. Åh jag vill inte, jag vill inte veta av såna här känslor! Jag avskyr sånt här, kan man inte bara stänga av? För det vill jag och jag vill bara försvinna för en stund, bestämma mig och låta alla känslor bara rinna ut i sanden.
Vilken väg ska jag gå? När ska jag släppa taget låta mitt hjärta säga sitt? Nja kanske aldrig.
Jag biter ihop och går vidare, låsas som ingenting. Låsas som allting är som det brukar, där jag spelar superwoman och aldrig blir sårad. Ja superwoman utan känslor, ja hej ni har hittat henne!
Känner ni igen mig?
Känner ni igen mig på denna bild? :) Den är 3 år gammal, jag och syster när pappa fyllde 40 år :)
Dag 7, Berätta vad du är beroende av just nu.
Beroende av just nu, jag vet inte riktigt! Men det är väl
- Loke
- socker
- coca cola
- mina cigaretter!
Det är väl vad jag kan komma på, utan dessa saker då är jag ika med död.. :)
Dag 6, Visa din stil.
Det här är väl ett ungefär min stil, har ingen direkt bestämd stil. Utan jag klär mig för hur jag känner mig just den dagen! :)
Dag 5, Visa vad som finns i din väska.
Jag orkar inte riktigt ta kort på allting eftersom jag inte har någon väska, utan allting ligger i skötväskan. Men jag gör en lista på det hela :)
- blöjor
- våtservetter
- extra kläder till Loke
- mat till Loke
- sked
- engångs haklapp
- extra napp
- min plånbok
- min telefon
- mina nycklar
- Några leksaker till Loke
- Olika salvor till Loke
- ett usb minne
- nappflaskor
- sist men inte minst: försvars spray :)
Dag 4, Visa sminket du använder varje dag.
Mitt smink, inget märkvärdigt men det duger! :)
Dag 3, Berätta om din barndom.
Har helt glömt bort listan, men nu kör vi igen! :)
- Min barndom va bra, mamma och pappa valde att lämna vårat trygga radhus i skogås för att flytta upp på landet, när jag va 4 år gammal skulle fylla 5 i november det året. Så sagt och gjort packade vi våra saken och hamnade 10 mil norr om Stockholm, i ett litet torp där det inte ens fanns en riktig toalett! Jag minns inte så mycket mer än att det va jobbigt och konstigt att bo här, värsta va att jag fick gå på ett ute-dass. Usch så obehaligt, men mer än så kan jag inte påstå va jobbigt. Dock var det trångt i vårt hus, ett litet torp på 34 kvadratmeter med två vuxna, två stora hundar och två barn, ja det blev trångt! Men vi fick det fungera innan vi satte gång och bygga vårt hus som vi bor i nu... Nån gång ska jag nog visa er gammla bilder på hur vårt torp såg ut, men det får bli en annan gång :). Men tillslut fick jag och brorsan äntligen flytta in i det stora huset, dock bara för tillfället. Det var inte klart på långa vägar, utan vi fick dela på samma rum som jag bor i nu. Men det fanns inte mycket mer än gipsväggar och två stora madrasser, haha när jag läser vad jag har skrivit låter det hemskt! Men vi trivdes, kanske för att vi hade vant oss med det :). Men jag när jag blev 12 år fick jag mitt första egna rum, om man inte räknar mitt babyrummet i garderoben som pappa hade byggt om när jag va bebis :)..
Men kort sagt har min barndom varit bra till jag själv började strulade till den vid 13 års ålder :)
När fasaden faller
Lätt på hjärtat och släppa sten som tynger ner mina axlar, när ska jag våga?
Min perfekta fasade där allt är rosa och fluff fluff har fallit och jag har tappat bort orken och glöden igen. Det är inte alltid lätt att hålla humöret uppe att alltid verkar va den där glada mamman med ett perfekt förflutet och en underbar son som inte gör något annat än skrattar. Nä jag är ledsen, allting är bara en fasad för att slippa öppna upp mig. Vem står där och lyssnar tröstar mig? Vem låter mig gråta mot den axel, jag vet faktiskt inte det själv längre. Jag har drivit in mina egna sorger så långt att jag har tappat kontrollen, jag har inget humör kvar. Jag mår dåligt och jag har insett det. Jag vet inte vem jag ska prata med vem jag ska berätta allt för. Men jag måste, nångång ska jag våga öppna mig, men när ska det ske?
Allting som tynger ner mig gör alla måsten till en jobbig process och jag vet inte när jag ska orka ta mig upp från allt skit.. Åh vad jag hatar det här, när ska jag våga öppna mitt hjärta. Låta mina känslor sjunga ut, jag måste nångång söka hjälp. Men rädslan att folk ska göra en för stor sak av det hela får mig att rygga tillbaka och gömma allting i mig själv igen! Jag grips av panik snart, jag vill må bra, jag vill känna lycka varje gång Loke skriker nattetid, jag vill ha orken varje morgon jag vaknar.
Jag orkar inte längre, jag behöver hjälp. Inte så att jag behöver att någon tar Loke, för han är enda anledningen till att jag fortfarande kämpar. Han är min enda glöd här i livet och utan honom att jag förmodligen lagt mig ner och aldrig tagit mig upp igen.. Jag behöver prata eller låta någon läsa, låta någon vet hur jag mår innerst inne.
Alla måsten känns mil långa, ingenting blir roligt längre.
Även fast jag ibland drar på fram ett leende är också rätt falskt..
Kort sagt - min fasad har fallit och jag vet inte om jag orkar ta mig upp igen.
WoopaWoopa
HAHA, jag är skapligt snygg även i de skitigaste byxorna jag hittade imorse och i mitt otvättat hår! ;)
otroligt snyggt
Åh jag kan döda för rött hår, det är så OTROLIGT jävla snyggt!! Jag ska färga mitt hår något mitt i mellan dessa färger. Så galet snyggt, så i sommar ska jag rocka i mitt röda hår, min smala kropp (om jag nu bantar) och med Loke på höften! Åh vi kommer va dösnygga tillsammans! :)
Vad tycker ni? Snyggt eller fult? :)
Dag 2, Berätta om staden/Byn där du bor.
Åh vad finns det att berätta? Jag bor mitt i mellan märsta/sigtuna och båda är lika vidriga om ni frågar mig! I märsta ser det ut som en schack bräda om man kollar från en flygplan då det är så mycket utlänska i Märsta (har inget emot de eller kanske lite, iallafall deras beteende).. I märsta är man en gangster om man snackar för mycket, alla känner alla och det är allmänt vidrigt!
Sigtuna, usch där bor de lite "finare" människor som spenderar alldeles för mycket pengar på sina fina fest klänningar.. Ja ni förstår, alla måste ha samma kläder som är mode annars är man en loser! Där är det samma sak som i märsta alla känner alla och det du inte visste om dig själv vet alla andra! Alla är lika duktiga på att snacka skit som jag vet inte vad!!
Gör du en sak som kan inte va så bra, så lovar jag dig att saken du gjorde är förstorad gånger 100 och stämmer knappt när den har gått runt i hela byn!
Jag kan kort säga jag gillar varken märsta eller sigtuna och jag bara längtar tills jag får flytta här ifrån!! Aldrig att Loke ska få växa upp och gå i skolan här! Nä usch!! :)
Två bilder ifrån Sigtuna, gud nåde mig att det är fint iallafall :)
Dregel....
Tre ord.... JAG VILL HA!
Dag 1, berätta om dig själv
tHur mycker bör jag egentligen skriva? Hela min "livs" historia, nja då tröttnar ni! :)
Men jag är en 17 tjej som fyller 18 i november, jag är mamma till min underbara son Loke född 110708! Om dagarna är jag mammaledig och antingen så driver jag runt med min storasyster som också är mammaledig eller så träffar jag kompisar, springer runt på möten, går till BVC eller pluggar hemifrån :).
Jag bor i en liten förort i vårt avlånga land sverige, precis i denna dära lilla förorten Märsta. Det är absolut ingenting jag skryter om, jag avskyr nämligen denna lilla håla. Alla känner alla och det du inte visste om dig själv vet alla andra ;)
Vad ska jag mer berätta, jag kan döda för att få baka och jag älskar att fota, det är något jag har insett nu på sista tiden. Det är super roligt att få till härliga bilder som verkligen kan säga mer än tusen ord! :)
Men mer kan jag nog inte komma på om mig sjävl :)
10 dagar
Tänkte köra igång denna, så vi började redan nu! :)
Dag 1, Berätta om dig själv.
Dag 2, Berätta om staden/Byn där du bor.
Dag 3, Berätta om din barndom.
Dag 4, Visa sminket du använder varje dag.
Dag 5, Visa vad som finns i din väska.
Dag 6, Visa din stil.
Dag 7, Berätta vad du är beroende av just nu.
Dag 8, Plats du helst skulle vilja besöka.
Dag 9, Berätta om någon du saknar.
Dag 10, Din högsta dröm.
Natt-snack
Nu ska vi prata sanning sånt som biter moralkärringarna i öronen och får de att gnugga huvudet en extra gång!
Jag kommer aldrig någonsin blir den där mamman som älskar att lyssna på gnälliga ungar eller torka bajsblöjor. Det spelar ingen roll att jag älskar Loke gränslöst eller något obeskrivligt, jag kommer aldrig tycka det okej att ungar skriker på tågen och jag kommer föralltid tycka att ungar som skriker i mataffärer är bland det pinsamaste jag vet om. Även fast jag vet att Loke kommer komma i den fasen också, så kommer jag skämmas ihjäl och jag lär förmodligen skaffa en kille innan dess som jag antingen tvingar handla eller ta Loke menas jag handlar.. Skumt va? Ja lite grann men ren fakta!
Vill ni veta något som får mig att gnugga mig en extra gång i huvudet och som får mig att vilja bita av mig naglarna. Det är de där överdriva praktmorsorna som ska vara perfekta och leka att ALLTING är frid och föjd varje dag, att ungen aldrig gråter, ha bullshit! Eller så har vi de där jäkla morsorna som ska envisas med att trycka ner sin stackars 5 åringar i vagn så de slipper betala buss "avgiften", jäkla irriterande! Man borde helt enkelt införa en gräns när unge har fyllt 3 så är det nej nej med någon jäkla vagn och ska det vara så skaffa en sulky som ni kan fälla ihop och göra som vanligt folk "tjäna samhället!" Japp där kommer min ilska fram, men den tar inte slut där!
Jag hatar även de där tanterna som är 65+ och ska envisas med att "hej-jag-har-gjort-mitt-jag-är-bäst-flytta-på-er" attityden, ja tja visst du är gammal. Men för det innebär det inte att du ska tränga dig i kön på mataffären, kasta dig in på tågen över vagnen eller kasta sig in i hissen, åh sånt är irriterande! Tanter de borde helt enkelt ha bestämta tider de får handla på och vara ute bland oss andra! De där sega tanterna som ska ta 70 år på sig i kassan, men så jäkla va de kan springa..
Jag har massvis med saker som jag blir irriterad på, vet knappt hur jag kom in på detta! Men lite natt-känslor ;)
-
-
Ricinolja
Som ni säkert vet så är ricinolja ett laxseringsmedel, man kan även använda de för att sätta igång förlossningen (GÖR INTE, KAN GÅ ILLA).. Men man kan också har det i håret, har googlat på det och det är jätte många som har testa så när vi va i Kista tänkte jag "äsch vafan vi ger det ett försök".. Så jag köpte med mig en flaska hem, kan även påpeka att killen i kassan kolla konstigt på mig efter att jag frågade efter ricinolja, så kille läser du det här (JAG SKA HA DET TILL HÅRET, haha)..
Såhär såg mitt hår ut innan ricinoljan igår kväll, så nu får ni vänta några veckor innan ni får resultatet :)
HEMSKT JAG VET, men pappan ska få klippa mina toppar. Så ska gå och tjata på honom nu :)
Känslor
Den här bilden för ger mig så många olika känslor, allting va så mycket! Både gläjde,sorg,lycka,frihet,ensamhet och bästa av allt den gör mig lycka! Att se mig själv på denna bild, gör mig så glad! Det va första gången på 1,5 år som jag bara va för mig själv med familjen utan bry mig om någon annan än mig själv!
Den här bilden togs sommaren 2010, när vi packade in oss i bilen för att åka på en roadtrip. Allting va så underbart, jag va så himla lycklig. Jag fick umgås med de bästa, utan att ens känna ett minsta lilla irriterande ämne. Vi myste till fullo, vi hade kul och allting va så fint! Det finns inte ord att beskriva allting med bilden.
Men dit är nåntans jag vill tillbaka till, känna samma lycka som jag gjorde då. Jag måste tillbaka dit, hitta mig igen. Tillbaka till den glad och livglad personen jag egentligen är, vissa för alla att jag är fortfarande samma gamla jag.. åh vad jag saknar, lyssnar på ur gamla låtar från 2008 och bara njuter, njuter av allting som jag har gått igenom under alla dessa år. Blickar tillbaka och njuter av att jag har valt den här vägen i livet, inser att jag har fått livet bästa gåva och jag valde på precis rätt tidpunkt i livet.
Jag njuter att att lyssna på musiken från förr, höra hur Loke ligger i sin säng och andas tungt i en djup sömn för natten, känner hur en tår trillar ner för kinden och träffar min läpp. Jag är så lycklig, men visar det på ett sånt dåligt sätt.. Men det måste bli en ändring på det hela, på en gång!
Vi ses snart igen vännen, jag kommer tillbaka!
jag vill kasta in handduken..
Jag har kommit till en punkt i min mammaroll där jag inte orkar längre, där jag bara vill kasta in handduken och säga tack och hej! Jag har försökt att knuffa bort känslorna, men har nu insett att jag är depression (igen). Jag tappar orken lätt och bara vill gråta för att Loke inte vill sova eller inte vill göra som jag vill göra.. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, för jag har ingen större lust att ringa till BUP med svansen mellan och säga att jag behöver hjälp.
Jag vill känna lycka att vara mama, men för tillfället orkar jag inte. Pressen att vara den perfekta mamma, som orkar allt trots att man bara har sovit några ynka timmar per natt. Pressen att alltid känna lycka över att barnet väcker en minst 3 gånger per natt och sen vakna för dagen klockan 7 på morgonen.. Ja ni förstår säkert?
Jag har snittat kanske 5-6 timmar per natt sen 8 juli, att inte ha någon att byta av med på natten är utslitande! Men jag kämpar dag för dag att orkar, men min glöd, ork, vilja och energi är som bort blåst och jag vet inte hur mycket jag ska orkar mera. Jag drivs ständigt till panik när Loke börjar gråta hysteriskt, kanske satt sina spår sen första månaden?
När Loke blir för jobbig, känner jag bara en enorm press på mig själv. Men samtidigt så lindrar inte det när mamma eller pappa säger " din mamma förstår inte vilket lätt barn hon har fått", detta säger de när Loke är glad och skrattar! Absolut när Loke är glad är han super enkel. Men jag är ledsen att har stått och vaggat honom hela natten, sovit dåligt i 6 månader, så ser man inte alltid lycka eller hur enkelt barnen är!
Jag har insett nu att jag återigen har tappat kontrollen över min känslor, de är för starka att jag inte längre orkar hålla igen de! Jag har tröttnat på att vara stark, tröttnat på att bara visa en stark sida där man ska orka allting.. Jag har tröttnat och jag vill barar gräva ner mig nu, återkomma när glöden har kommit tillbaka! Men jag kanske måste återuppta min kontakt med BUP och börja prata med de igen, kanske blir bra om jag blir av med alla skuldkänslor, alla kräkningar jag gör mot mig själv. Jo det är nog dags, jag får gå med svansen mellan bena och inse att jag mår dåligt.
Vart får man all ork ifrån?
Jag är nog världens sämsta mamma, det är iallafall så det känns om jag ska vara ärlig. Ibland har det gått så långt där jag undrar om Loke skulle haft det bättre hos en annan mamma, där han hade haft en delaktig pappa. Där han kunde leva med en glad mamma, delaktig pappa i ett stort hus med eget rum, de bästa leksaker och få bli storebror till en dussin syskon!
Ja det är sant, så går mina tankar. Så ibland kan jag ställa mig frågan "varför adopterade jag inte bort honom, när han va nyfödd?" Det är hemskt, men den bittra sanningen!
Sen att folk påstår saker och ting är fruktansvärt jobbigt, även om jag leker bitch och tuffar till mig för att inte visa min svaga sida.
Nu ska jag torka tårarna och pussa på min favorit pojke!
Mamma älskar dig så mycket att det svider i hjärtat!