förhållande....
Hur svårt ska det egentligen vara?
Jag fattar inte varför jag ska ha så svårt att bara leva i ett förhållande, det kanske beror på mina kassa förhållande sen innan som skrämmer mig att detta ska bli exakt likadant! Jag älskar honom det gör jag verkligen. Men jag är rädd för mig själv, jag litar inte på mig själv. För jag vet att jag är en sån person som tröttnar lätt, spelar ingen roll om det är en telefon, ett förhållande eller ett klädels plagg..
Jag borde skärpa mig, växa upp inse att ett fast förhållande är sunt och bra för mig. Men det är just det där ordet fast, det är så jag känner mig.. Jag är fast, jag kan inte gå vart jag vill, jag får inte göra som jag vill, jag kan inte klä mig hur jag vill, jag får inte skriva vad jag vill.. Förstår ni vad jag menar? jag är fast som i ett fängelse, sånt stör mig och äter upp mig inne från..
Innan jag träffade Omar hade jag inte en tanke på att skaffa kille eller bli kär, jag hade inte haft någon sen jag gjorde slut med Mattias 2 veckor efter Loke kom till världen... Jag hade varit fri för första gången på 4 år tid och så dök Omar upp där och gjorde mig lite halvt galen för jag visste aldrig hur ville ha det.. Dagens läge har vi varit tillsammans i lite mer än en månad och jag vet fortfarande inte hur jag vill det...
Jag får panik på mig själv och jag vill bara gräva ner mig, ge mig själv en örfil eller två...
vet inte ens vad jag ska skriva, för jag vet att jag älskar Omar inners inne, men det är på ytan som jag kräks på förhållande i stora hela....
Kommentarer
Trackback