18 år & Mamma till Loke♥

Vet ni hur det känns att alltid jobba i motgång? Att alltid behöva kämpa lite mer och lite hårdare för att få det att fungera, men ändå så får man en motgång och man vill bara ge upp totalt! Så känner jag just nu, jag orkar inte mera längre. Det börjar bli för jobbigt nu, jag visste att jag skulle få slita som ett djur eftersom jag fick barn så tidigt, jo det visste jag och jag tar det eftersom jag valde det! Men just nu känns det som om jag blir straffad lite för mycket!! Som lite hade jag höfterna och i 5:an/6:an upptäckte de att jag har skolios, jag har lärt mig att leva med det hela och jag har tagit hand om det känslo mässigt på mitt sätt. Men nu när Loke fick sin frejkabyxa, föll hela världens samman för mig, visst han ska bara ha den i 6 veckor... Men vad ska mer kom och spöka med oss vad det ända jag tänkte, och jag hade rätt.. Idag när jag böjde mig ner för att byta blöja på Loke i vagnen så såg min mamma att jag har fått en större puckel på ryggen tack vare min skolios.. Jag har redan opererat mig för den 2008, men nu kanske jag måste opereas igen pga att de hittade även en "krök" i nacken på mig och sedan har jag en krök i nedre delen av ryggen, dock visste jag om den som var i nedre delen av ryggen. Men iaf eftersom man såg det hon såg idag så är hon tvungen att ringa läkaren, vilket verkligen gör mig livrädd pga att jag inte vill opereras igen, så idag bröt jag ihop totalt.. Känns som om jag straffas lite för mycket just nu,  jag behövde bara skriva av mig lite..

( berättar nån annan dag om min skolios och allt)

Nu ska jag ta kväll, för jag är trött och Johan falk börjar nu på 4:an!

Godnatt :)