18 år & Mamma till Loke♥

Jag kan inte riktigt håll med allt de skriver, jag rör mig rätt mycket och kan springa rätt så snabbt (mamma kan intyga det). Sammandragningar har jag haft sen ungefär vecka 20  tror jag, så jag börjar vänja mig vid de :). Men jag försöker anpassa mig till vad min kropp orkar, men det är inte riktigt lätt alltid eftersom det är mycket stress inom skolan och så. Hmm, jag har inga sammandragningar som gjort ont eller så, dock har jag besökt förlossningen i Uppsala pga en blödning, som va för några veckor sen. Men sen dess har det varit riktigt lugnt, men jag lider av vad kramper något fruktansvärt! Jag går inte riktigt ihop med de, har svårt att gå efter jag har haft de och det känns ungefär som om någon hugger mig med knivar i bena när jag har de. Värst är nog på nätterna, när jag vaknar av de och jag får sån stor lust att börja gråta av de. Har någon tips på vad man kan göra åt de? Det hjälper ej att bara var lugn och så. Mina besök hos barnmorskan ökar nu, har redan några som är inbokade, ska dock på en föräldrar grupp imorn. Men jag hoppar över den eftersom jag känner mig dålig och inte vill smitta andra gravida tjejer :). Sist jag va hos barnmorskan så mätte vi magen och jag hade SF: 23 cm, tror det va helt normalt :). Vi håller koll på mina värden, speciellt mitt järnvärde eftersom jag alltid har haft dåligt järnvärde, så jag måste gå på järntabletter nu under gravidteten (inte roligt, äckliga tabletter). Allt annat ser otroligt bra ut och mitt bebis hjärtljud har vi lyssnat på sen jag va i vecka 18 tror jag. Det är otroligt mysigt att höra det och att veta att det är helt normalt med bebisen. Humörsvängningar vilket skämt, jag går under smeknamnet "hormonbitch" här hemma. Är för det mesta rätt lätt irriterad på allt och alla, och jag tar för det mesta ut det på mamma när vi ses (inte bra), måste skärpa mig med det.. Men det kan helt enkelt vara på den första i min syn som jag får mina utbrott på, men så fort jag har avreagerat mig så är det lugnt igen. Funderar på om det något jag kan göra åt humörsväningarna. Annars rulla graviditeten på som vanligt, börjar gå rätt snabbt nu, nästa onsdag går jag in i vecka 29 och därmed går jag in i 8:e månaden :). Jag längtar super mycket efter min pojke :)..

Bebisen: Min lilla plutt, ja ni han växer och växer därinne. Brukar ibland drömma om att han kommer bli lite konstigt. Har fått för mig att han ska vara jätte kort, enorma händer och fötter, stor näsa och super smal. Men jag hoppas bara det är mitt gravidhumör som får mig att tro det. Han kommer nog bli super söt, han har ju en söt mamma ;). Jag tror nog han mår super bra därinne, han sparkar och är helt galen i mellan åt. Har filmat några gånger när han har sparkat och man kan se att han trycker ut sina fötter. Det står även att bebisarna börjar drömma inne i magen runt denna tid, och om det är så, så tror jag nog min bebis drömmer om att bli fotbollsspelar, karate proffs eftersom han sparkar så pass mycket :). Men allt är toppen med honom, vi får hoppas bara att moderkaka har flyttat på sig. Så att jag kan födda vaginalt, och slippa kejsarsnitt :).