18 år & Mamma till Loke♥

4 månader det börjar gå för långt snart 5 månader, jag har tröttnat. Jag ger upp hoppet och orken, jag erkänner jag är besegrad och jag är psykisk trött på dig nu! Vi har bråkat non stop i 4 månader, än idag bråkar du och Omar med varandra och jag kan inte ens längre skriva ut saker på min blogg om vad som händer i mitt liv utan att du ska vara där med dina patetiska sms och säga att Omar gör det och det eller att han är en dålig pappa. 

Usch du gör mig spy färdig, du fattar inte hur jävla bra du har det egentligen! Du har en kille som älskar dig, du bor typ ihop med han, du har en dotter och pappan till din dotter bryr sig även fast du vägrar se och inse det! Du är trångsynt och dum, du fattar inte hur mycket Omar pratar och saknar Felicia, men du sabbar det hela! 

 

Sen aa Omar köpte en present till Loke, so what?! Han har saker till Felicia också som väntar på henne, men tänk om du kunde ta och uppskatta sakerna lite mera och sluta va så bitter då. För han försöker iallafall, för ifall du vill se en dålig pappa, jadu ta då en titt på Lokes pappa och så kan du skratta dig lycklig sen! 

 

Men när ska du inse och bara släppa allting? Jag vet att du och Omar har varit tillsammans 4år och du har tjatat om det till både mig och Terese, fattade första gången liksom. Men helt ärligt om vi ska säga såhär, det va ju du som satt och pratade med din nya kille och döpte han till andra saker på din telefon, det va du som inte visste hur du ville göra med Omar, det va du som slängde ut han, det vad du som gjorde allting! Att jag sedan fanns där för honom och va en tröstande person under tiden du kastade skit på honom, är min ensak! Att du se gick runt och spred falska rykten får du ha på ditt samvete, men allting som har hänt har ju du själv skapat. Det va ju du som tänkte åka hem till *** trots att du och Omar va tillsammans, så berätta snälla för mig vart nånstans du va snäll och älskade honom!? 

Att jag se blev intresserad av Omar är min ensak, mitt liv mitt val! Jag älskar honom och han älskar mig, problem med det?! Vad är problemet liksom? Är det att han är lyckligare nu än va han va med dig eller är det det att jag alltid kommer vara bättre än dig?... Seriöst jag har tröttnat på må dålig för din skull, jag har förnedrat mig själv, gråtit mig själv till sömns och helt ärligt hatat mitt liv. För allting har känns som mitt fel, men ingenting är mitt fel! För det enda jag ville den där kvällen som jag hämtade upp Omar igen va att ni skulle prata ut på riktigt för Felicias skull, för att hon skulle slippa dessa bråk hon får lida av nu. Som du skapar, du ska va hennes mamma som beskyddar henne och finns där för henne, men det enda du gör nu är fel, det är du som skapar all oro runt henne! Usch jag är så trött på dig och ditt beteende, det är så vidrigt och du är så förbannat jävla otacksam för saker folk gör för dig! 

 

Så nu innan du sitter där hemma i högdalen och funderar på att skriva ett sms till Omar och säga att hans brud är mentalt störd eller psykisk sjuk och att jag inte ska barn, ta ett djupt andetag, kolla dig själv i spegeln och läs sedan texten igen och så kommer du förstå vad jag menar! 

Så nu kan jag får vara lycklig ifred med Omar, utan dig och din spydiga kommentarer, japp jag gillar tydligen dina rester, ringer du när *** har lämnat dig så kan jag prov han med när jag ändå är på g liksom ;)