18 år & Mamma till Loke♥

Det är sjukt tröttsamt hur folk har mage att lägga sig att lägga sig i mitt val och min graviditet! Jag har valt att behålla mitt barn, då klagar alla på det och om jag hade gjort abort hade alla klagat på att jag använder abort som en liv-lina!
Pappan kallar vi K till mitt barn har valt att inte vilja vara med, elr okej han säger att det är blandade känslor. Kanske vill, men känner sig ändå tvingad.. Hur ska jag reagera på det?! Hur ska jag ställa mig till det då? Jag vill varken tvinga honom eller inte, jag har försökt allt. Men det funkar inte, jag försöker verkligen att få honom intresserad, men jag kan ju inte tvinga i honom allting. Jag har gått igenom hela graviditeten själv, mina föräldrar har betalt för alla saker som plutten behöver och han har inte behövt bry sig ett dugg. Är det inte då mer än rätt att jag får ensamvårdnad då?!
Jag har ju försökt allt utan någon framgång, jag kommer bli ensamstående mamma eftersom vi inte har något förhållande och jag begär ensamvårdad eller okej vårdnaden faller alltid på modern om man man inte har ett förhållande. Man måste helt enkelt ansöka om gemensam vårdnad, så därför väljer jag ensamvårdnad och dessutom blir allting mycket lättare för både mig och K. Så varför kommer alla och säger att vi är två om saken!? Han vill ju för sjutton inte ha sin egna son, och jag tänker verkligen inte tvinga honom att vilja ha sin son heller!!
Skulle vara skönt om alla bara kunde sluta klaga på mig nu, jag klarar mig fint själv. Jag försöker inte ta bort hans pappa roll och han är självklart välkommen att vara pappa. Men då kan han väl gärna visa det redan nu, och kanske visa att han ha faktiskt vill det här. Visst det är ett stor steg i livet, men det är ju inte direkt så att han måste offra något för sin son skull..
Jag måste lägga hela min utbildning på hyllan ett helt år för att vara mamma ledig, visst jag gjorde valet själv och har inte rätt att klaga. Men blir så irriterad att alla tycker synd om honom för att han inte vill ha barnet, han vet ju för sjutton lika väl som mig om man stoppar snoppen i en tjej blir det barn om man inte skyddar sig!! Men enligt honom så var det bara jag som skulle tänka på det och inte han, åååh det kokar fan i mitt huvud just för tillfället!!!

Visseligen får han inga pappa-dagar, eftersom jag har valt ensamvårdnad. Det kanske är elakt, men vad ska jag göra då!? Jag måste göra det som jag tycker är bäst för min son och jag kommer självklart låta min son träffa sin pappa, men det kommer ändå bli när han har tid och då känns det meninglöst att han ska ha pappa dagarna då!! Jag är helt förvirrad, jag känner mig elak och grym emot honom, men jag kan inte göra det på något annat sätta. Jag måste välja det som blir bäst för mig och min son, för våran framtid!

Mattias kommer finnas med i bilden och ja det kanske påverkar K lite grann. Men jag kan ju inte direkt kasta iväg Mattias bara för att göra K nöjd! Jag är lycklig med Mattias och min son kommer gilla Mattias också. Han har varit med sen jag va i 3:e månaden, han har varit en trygghet igenom allting när K inte fanns där!  Mattias har verkligen visat att han bry sig både om mig och min son, så varför ska jag inte få vara lycklig!?
Okej visst jag kommer väl inte heller gilla om K hittar en ny tjej och hon ska kliva in och ta en del av mamma rollen. Men jag måste låta honom leva sitt liv även fast han är pappa och jag måste få leva mitt liv fast jag är mamma.

Men allt detta vill jag bara säga "LÅT MIG VARA IFRED!!!" Jag kommer bli en bra mamma, så sluta hacka på mig hela tiden! Jag kommer klara mig väldigt fint och bra =)