Plutten sover..
Hej hej bloggen!
Har egentligen inte vettigt att skriva, plutten sover stenhårt i sin babysitter och jag far runt här hemma med damsugaren för att snygga till lite grann. Börjar bli tokig på att det ser ut som en soptipp här hemma, trots att det bara är jag och My här hemma :). Mattias va även över här idag, och det var nog sista gången jag såg honom för alltid tror jag.. Han lär inte prata med mig mera och ja självklart är det synd, men jag vet inte vad jag ska ta mig till med killen.. Det funkar inte mellan oss och jag är trött på att kämpa för något som bara tar ett steg tillbaka varje gång vi börjar bråka om något. Så idag satte jag stopp för alltihopa och nu får jag väl stå mitt "kast" om det är så man ska uttrycka sig.. Tänker inte gå in på detaljer om varför det tog slut mellan oss eller varför jag valde att göra så. Det är personligt, men iaf jag kämpar på :). Jag har min underbara son och en underbar familj, jag kan nog klara det här utmärkt :)
Men annars är allt som vanligt tror jag, plutten har sitt humör och jag gör allt för att få honom nöjd :). Men nu kommer tyvärr bloggningen bli lite si och så med, eftersom Mattias fick tillbaka sin dator igen :).
Men nu ska jag pumpa ur till mjölk..
Puss & Kram
Allting blir inte som man tänkt sig...
Se bara till att din son får möjlighet att träffa sin pappa.
Ang inlägget under man kan inte skämma bort barn med närhet och kärlek det är skitsnack!! Bra att du gör det som känns rätt!
Och en sak till, att du inte kan amma har inget med din ålder att göra, för bara sådär 150-200 år sedan var genomsnittet i din ålder när de fick barn.
Man kan ha svårt att amma ändå, men det har inte med ålder att göra ;) Bra att du pumpar iaf så han får den viktiga mjölken på flaska ist :)
kram ,du klarar dig fint gumman....
Du är redan en underbar mamma, märks på sättet du skriver och att du ger han mycket kärlek är nog bara ett stort plus!
Kram till dig och Loke!
Hej!
Jag är 18 år och ensamstående mamma till min lilla son Kasper på 9 månader. Hans pappa och jag gjorde slut för en och en halv månad sen, och han har träffat en ny nu. Han totalskiter i sin son nu och kommer med ena ursäkten efter den andra och tänker bara på sig själv, med andra ord är han en stor självisk idiot. Men jag och Kasper klarar oss så jävla bra utan honom, vi klarar oss så jävla bra, bara vi har varandra! Men jag ska försöka göra allt för att Kasper ändå ska kunna veta under sin uppväxt vem hans pappa är, alla barn förtjänar två föräldrar. Tänk att en människa kan få en så otroligt fin och vacker gåva som både du och jag har fått, våra fina barn. Vi klarar allt bara vi har våra barn, visst?