Förlossningsberättelse

Nu har vi äntligen kommit hem och slagit oss till ro, lill plutten sover så jag passar på medans han gör det att köra igång med förlossningsberättelsen :).

Torsdag:

Det va väl här allting började, jag gick ju till barnmorskan som de flesta redan har läst och gjorde en hinnsvepning. Sedan promenerade jag hela vägen hem och försökte få igång värkarna, fick lite förvärkar och så. Men det hände inte så mycket, så jag fortsatte med att städa och hålla på när jag kom hem. Hade lite molande menvärk på kvällen när min föräldrar kom hem, men vid ungefär kl 23 på kvällen orkade jag inter mera. Det värkte och jag visste ju från morgonen att jag va redan öppen 3 cm. Jag och mina föräldrar for till Danderyds sjukhus. Väl där så blev jag undersökt och fick ligga på ctg.. Jag låg på gränsen för att få åka hem eller stanna kvar, fick valet att antingen promenera runt sjukhuset eller åka hem. Så jag gick runt, runt och runt i detta sjukhus. Vid två på natten så blev jag undersökt igen, livmodertappen hade blivit ännu mindre! Så jag valde att fortsätta gå, samma visa till klockan va fem på morgonen. Undersök igen, men denna gång hade inget hänt så jag fick tabletter så jag kunde sova..

Fredag:

Det hade hunnit blivit fredag och ingen bebis hade tittat ut! Jag vaknade vid sju tiden igen och en ny barnmorska samt undersköterska kom in, det va de som skulle ha hand om mig under dagen! Eftersom ingenting hade hänt sen sist, så skulle jag få lägga mig i ett bad ett tag. Så jag fick i mig lite frukost och efter det va det bara att gå till badkaret! Vattnet va sjukt varmt och jag såg ut som en kräfta efter att ha legat där i, tror jag låg högst en halvtimme, knappt det.. Efter badet blev jag undersökt igen, och äntligen va livmodertappen nästan borta! Så de bestämde för att ta hål så vattnet kunde gå, och det fungerade! Värkarna kom och de blev kraftiga! Kl 11 fick jag tillslut be om lustgas, vilken underbar uppfinning!! :). Jag var hög som ett hus och överlycklig, värkarna kändes mindre.. Jag låg för det mesta i sängen och va totalt borta, minns inte speciellt mycket pga lustgasen. Men har aldrig varit så lycklig som jag va med den, dock kräktes jag som en stucken gris! Men efter några timmar klarade jag inte av värkarna med bara lustgasen, så EDA (epidralen) togs in och det hjälpte. Men det var riktigt jobbigt att sätta in den, då jag har problem tack vare min tidigare operation! Efter jag hade fått EDA så vaknade jag upp igen och va pigg rätt så pigg.. Men barnmorskan som hade haft hand om mig under dagen, slutade och jag blev lite tårögd! Tyckte ju verkligen om henne, men det var dags för henne att gå hem. Så jag fick ännu en ny barnmorska samt undersköterska! Efter ett tag blev jag undersökt igen och det började bli bättre, men det fick för segt! Droppen kallades in, efter det gick det lagom fort. Öppna mig 3 cm på några timmar, värkarna blev ännu starkare och jag fick ännu med EDA.. Från 7 cm öppen till 10 cm öppen och klar för att föda tog mig en kvart.

Klockan 17 var det dags, men dock behövde jag en kisspaus! Men jag minns dock att jag skrek " jag vill inte skita på mig" Haha min största rädsla tror jag.. kl 17.23 stod jag på och hängde över sängen på alla fyra, gav några krystvärkar och blev skit förbannad när jag inte fick krysta! Jag har minne av att jag rev min mamma i armen, kl 17.33 va han ute! :). Då hade min son kommit till världen, och allting kändes otroligt! :)

När plutten kom till världen va han blå/lila, efter att ha kämpat i 19 timmar så är det en rätt självklarhet!
I efterhand nu så har jag förstått att förlossningen va inte på gång när jag åkte in, men jag vet även att jag behövde droppen som en push för jag hade inte klarat det helt själv. Med mig på sjukhuset hade jag mamma, pappa, storasyster och systerdotter Jasmine. Men under förlossningen va endast mamma och storasyster med, jag får nog tacka syster som tog kort, trots att jag innan vägrade :). Det blir fint att ha som minne om några år, och det kommer aldrig vara något jag glömmer.

Jag är otroligt glad och en väldigt stolt mamma till en riktig sötnos! :), att titta på honom nu och försöka förstå att jag har burit på honom i över 9 månder är helt otroligt och overkligt, men jag ångrar inget.. Jag är bara överlycklig, och jag njuter av varje sekund med plutten :)..




Min älskade son Loke Sebastian Kurt Ek, även kallad kråkan ;)

Mammas lilla älskling!


Kommentarer
patience -Ung & gravid säger:

ååååååååååååååh fan va avensjuk jag är på dig!!!! Har nog sagt det tusen gånger nu, men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH :O hahaha =)



Lycka till med lill pojken :) Han är verkligen jätte söt!

2011-07-10 | 16:10:31
Bloggadress: http://mylovingbaby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback