Kan inte beskriva...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan.. Det känns fortfarande helt overkligt, min älskade son är 6 veckor och 1 dag.. Det var så länge sen jag så min son första gången, men nu så kommer jag se honom varje dag och hela tiden. Det känns overkligt fortfarande, när jag var gravid så va det inte så konstigt. Det kändes ungefär som om jag skulle vara gravid fram tills dess att jag blivit vuxen, gått ut skolan, skaffat jobb, en man, hus och allting sånt. Men så är det ju inte, blir du gravid så är det bara 9 månader och sen är du förälder.. Helt otroligt och magiskt!!
Jag har varit mamma till Loke exakt 6 veckor och 1 dag, men det är inte slut än.. Jag kommer vara hans mamma föralltid även fast jag lämnar jorden, han kommer alltid vara min son och alltid betyda mest för mig.
Jag har alltid önskat mig barn tidigt i livet, kanske inte riktigt vid 16/17 års ålder. Dock va jag bara 15 när jag blev gravid, men det va inte mina planer för livet.. Jag hade såååå många drömmar och så mycket saker jag ville göra och uppleva innan barn. Men på något sätt ändå inte, för jag har alltid sagt att jag vill vara max 19 år när första barnet kommer. Men jag hade mina planer att plugga till sjuksköterska och sedan till barnmorska, men nu är det paus på hela den drömmen, iaf ett år och sedan ska jag bara ta mig dit! Jag vet att jag kommer få kämpa arslet av mig för att nå mitt mål, men jag har lovat mig själv att inte ge mig. Jag ska göra det jag alltid sagt, jag ska uppnå min dröm även fast jag har barn :).
Livet stannar inte för att man bli förälder, du bara paus ditt liv för några månader. Det måste man göra ibland och det kan vara bra också.
Men något jag har insett är att jag kommer aldrig någonsin uppleva ett "normalt" tonårsliv, jag kommer aldrig kunna gå ut och supa skallen av mig somna i en buske som alla andra gör i min ålder. Jag kommer för alltid behöva tänka på min son, ta ansvar och om jag nu skulle ta en kväll ute så skulle jag behöva komma hem i en normal tid!
Jag är en mamma nu och jag måste tänka som en nu också, men ibland så känns känslorna så konstiga och det känns som om de har hamnt fel.. Jag vet inte riktigt, jag kan inte förklara känslan!
Men en sak är säkert, jag älskar min son! :)
Jag har varit mamma till Loke exakt 6 veckor och 1 dag, men det är inte slut än.. Jag kommer vara hans mamma föralltid även fast jag lämnar jorden, han kommer alltid vara min son och alltid betyda mest för mig.
Jag har alltid önskat mig barn tidigt i livet, kanske inte riktigt vid 16/17 års ålder. Dock va jag bara 15 när jag blev gravid, men det va inte mina planer för livet.. Jag hade såååå många drömmar och så mycket saker jag ville göra och uppleva innan barn. Men på något sätt ändå inte, för jag har alltid sagt att jag vill vara max 19 år när första barnet kommer. Men jag hade mina planer att plugga till sjuksköterska och sedan till barnmorska, men nu är det paus på hela den drömmen, iaf ett år och sedan ska jag bara ta mig dit! Jag vet att jag kommer få kämpa arslet av mig för att nå mitt mål, men jag har lovat mig själv att inte ge mig. Jag ska göra det jag alltid sagt, jag ska uppnå min dröm även fast jag har barn :).
Livet stannar inte för att man bli förälder, du bara paus ditt liv för några månader. Det måste man göra ibland och det kan vara bra också.
Men något jag har insett är att jag kommer aldrig någonsin uppleva ett "normalt" tonårsliv, jag kommer aldrig kunna gå ut och supa skallen av mig somna i en buske som alla andra gör i min ålder. Jag kommer för alltid behöva tänka på min son, ta ansvar och om jag nu skulle ta en kväll ute så skulle jag behöva komma hem i en normal tid!
Jag är en mamma nu och jag måste tänka som en nu också, men ibland så känns känslorna så konstiga och det känns som om de har hamnt fel.. Jag vet inte riktigt, jag kan inte förklara känslan!
Men en sak är säkert, jag älskar min son! :)
Kommentarer
Zandra säger:
Jag skrev att jag tycker att du verkligen har växt in i din mamma-roll och Loke ska skatta sig lycklig över att få ha en så fin mamma som du!
det är så fint det du skriver!
Trackback